Men vi börjar från början...

Min första riktiga (som jag trodde) kärlek var Victor Ewertsson. Träffades genom skolan och hans lillasyster Isabell. Som var då och är nu en av min närmaste vänner.

Jag va 14 och han 16. Vi va väl tillsammans i närmare 1 år. Och fy fan va vi bråkade... Han var lite av en casanova vilket antagligen va anledningen till att jag föll för han. Han hade mörkt axellångt hår och bruna ögon. Jag tror att vi gjorde slut för att han va otrogen när han va på nån konsert eller liknande. Mitt hjärta gick sönder men jag kom snart på fötter igen och gick vidare.

Nästa kärlek var Magnus Lundberg. Vi började i samma klass i gymnasiet och vi han väl bara gå i skolan 2 veckor innan vi föll för varann. Vi va tillsammans i exakt 12 månader och 7 dagar. Vi hade det fint tillsammans vilket antagligen ledde till att jag vart uttråkad och va otrogen (dumma mig). Han tog tillbaka mig 3 ggr och varje gång va jag lika ledsen och sa att det inte skulle hända igen men så hände det. I slutet efter den sista gången jag va otrogen så satt vi oss ner och verkligen pratade, då kom det fram varför han hade tagit tillbaka mig alla gånger. Det visade sig att han hade varit otrogen bara 2 månader in i vårat förhållande och inte sagt något. Då bestämde vi oss för att vi skulle bryta och gå vidare som vänner, Vilket inte blev så lätt...

... För bara en vecka efter att vi gjort slut träffade jag Marcus Sternsjö, min fästman och far till det finaste jag har. Vi träffades på en fest och jag föll för han direkt. Vi har haft det väldig mycket upp och ner. Jag vet inte hur många gånger jag har tagit mina grejer, ringt pappa och sagt att jag vill flytta hem. Alla gånger vi skrikit på varandra och jag har till och med kastat en svinvarm stekpanna mot han. Vi va omaka par från början men vi kunde inte släppa varandra. Såhär var det till och från hela tiden tills jag blev gravid. Vi hade precis "gjort slut" (som så många gånger förr) och jag va hemma hos mamma och pappa. Jag tänkte att nu när jag är singel så ska jag gå till ungdomsmottagningen och bara bekräfta att jag inte va gravid. Jag misstänkte aldrig att jag va det, men jag ville bara ha det klart för mig så jag kunde gå vidare. Stickan visade att jag hade ett litet mirakel i magen och nu kom det jobbiga. Jag skulle berätta för Marcus. Ovänner och precis gjort slut så va det inte sådär jätte kul att ringa han. Men jag ringde honom och han svarade drygt och undrade vad jag ville. Jag tänkte att fan jag orkar inte dra ut på det, så jag drog det som man drar av ett plåster. "Jag va på ungdomsmottagningen och jag är med barn". Vet ni vad jag fick för svar?! "Jag antar att det är jag som är pappan". I den sekunden skulle jag kunnat döda honom. Men jag räknade till 10 och sa lugnt, "ja, det är klart". Han bad om ursäkt och efter att vi bestämde oss för att behålla miraklet så har allt varit paradis. Det va som en vind blåste in och tog med sig alla våra problem och vi fick börja om på nytt. Nu är vi här, 3 år senare. Vi har Anton och vi är lyckligare än någonsin och så kommer det fortsätta... Jag älskar dig!

Jag är uppväxt på Höjdvägen 19 i Stjärnhov och bodde där tills jag träffade Marcus 2007 och flyttade till Flen.

Gick i skolan i Stjärnhov tills jag va 13. Då började jag 7.an i Gnesta och sen vidare till Flen och Prins Wilhelmgymnasiet.

Skolan har aldrig varit min grej. Jag fuskade till mig G på nationellaprovet i matte i 9.an, så jag skulle komma in på gymnasiet. Jag gjorde mig själv en stor jävla björntjänst. Hade nog egentligen behövt gå IV ett år innan jag började på en linje, men så tänkte jag inte då. Mina praktiska ämnen har jag jätte bra betyg i men resten är skit.

I 3.an i gymnasiet så fick jag reda på att jag va gravid (fredagen den 13.e februari) och jag fick mig då en tankeställare. Så jag hoppade över praktiken i 3.an och Pluggade upp 6 ämnen på 5 veckor. Jag insåg då att jag faktiskt inte va dun i huvet utan bara lat. Och det fick mig att förstå hur många år jag slösat bort på skolk och ointresse på lektionerna!

Jag och Marcus träffades på en fest som slutade med att jag spydde och mamma och pappa fick komma och hämta mig. Dagen efter låg jag i min säng och tyckte synd om mig själv när jag fick ett sms från Marcus. Han hade tagit mitt nummer från min polare Fannie (Har henne att tacka för att jag träffade min kärlek).

Vi började träffas. Det har inte varit allt för lätt för oss att förbli oss. Linneas mamma gillade inte att jag umgicks med Linnea (vilket jag förstår nu, men inte då). Det va kaos ungefär hela tiden fram till att jag vart gravid. Då insåg vi att det är nu eller aldrig. Det funkar inte att bara dra för att man inte är överens och det funkar inte att vara så jävla själviska. Och så har det blivit, vi har olika åsikter fortfarande, såklart, men det går inte längre än att vi pratar om det och sen är det bra. Kommer inte ihåg sist vi hade ett stort jävla bråk. Vilket är så skönt!

Anton kom. Min STORA Anton. Fattar ni att han vägde 5100 och va 56 lång?! Jag kan knappt fatta det. Att jag har klämt ut en sån stor klump. Men allt är så jävla värt det! Han är det finaste jag har!!!  Nu är han ett helt år och har precis lärt sig gå. Han går överallt och ingenstans. Så jävla duktig.

Nu är jag i en punkt i mitt liv där jag har ångest. Ångest över att jag försöker skaffa mig ett jobb. Jag har levt i nån dröm värld där jag trodde att det va bara att  skaffa sig ett jobb. Ack så fel jag hade. Sen kan det ju också bero på att det inte finns så mycket jobb i den här hålan. Så jag tror inte att det dröjer så länge innan vi tar vårt och flyttar.

Sjukt svårt att skriva om sig själv, men men här har ni lite iaf. Kommer mer i dom andra dagarna där ni får höra lite mer personligt om mig :)