Förlossningsberättelse!
(enligt min journal och lite av det jag kommer ihåg själv)
Anton är född den 25 oktober 2009, kl 17.42
Han vägde 5100 g och var 56 cm lång
Vattnet går 05.50 den 22/10 (BF 10/10). Jag står vid sängkanten på väg att gå och lägga mig igen efter ett toalett besök. Men det kunde jag ju glömma. Jag väcker Marcus som far upp ur sängen och ringer till förlossningen. Dom säger att om jag inte har några värkar så är det inte bråttom, men att vi ändå skulle komma in såklart.
Eftersom lilla Linnea va hemma hos oss så ringde vi min mamma och pappa som då självklart kunde komma och hämta henne och ha henne hos dom. Sen kom Marcus mammas man och hämtade oss för att åka in till förlossningen. 07.30 skrivs jag in och den lååååånga (omedvetna) väntan på Anton börjar.
Från 07.30 den 22/10 till 19.11 den 24/10 händer inte mer än ett par igångsättningsförsök, som slutar med att så fort dom tar bort droppet så slutar sammandragningarna. Jag har också bara fått penicillin i dropp för att hindra eventuella infektioner eftersom vattnet redan har gått.
20.18 (24/10)
Smärtsamma sammandragningar med 2-3 minuters mellanrum. Jag går upp och går.
21.25
Jag får 10 mg Morfin i låret och lustgasen kopplas in.
22.00
Nu andas jag lustgas 50/50 (50 lustgas, 50 syre). Jag får Citadon.
01.45
Nu har jag så ont så jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag får gå in i duschen och sätta mig på en pilatesboll för att lindra smärtan lite. Nu bestäms det också att jag ska få en tidig EDA (ryggbedövning). (Det är 16 timmar kvar tills Anton föds)
02.15
EDA sätts in i min rygg. Samt 1000 ml Ringer-acetat.
03.15
EDA:n funkar och jag får vila en stund.
05.45
Jag är uppe och kissar och har börjat att känna en tryckande känsla. Öppen 3 cm.
08.30
Nu har värkarna börjat att smärta igen och vilandet är över. Jag andas lustgas och dom ger en stötdos i EDA:n, 2 ml Sufenta och 8 ml Nacl.
10.46
Öppen 4-5 cm. Jag får S-dropp för att få igång ett snabbare värkarbete. 12 ml i timmen.
11.15
EDA pumpen är slut och den fylls på. Dom höjer S-droppet till 24 ml i timmen.
12.15
Ont ont ont. Jag vill pressa på men dom säger åt min att inte göra det eftersom jag bara är öppen 8 cm.
12.44
Jag flyttar över till förlossningssängen eftersom krystkänslan ökar mer och mer.
13.45
Nu har jag legat på sidan, på rygg och stått på knä och vill inget annat än att krysta. Öppen 9 cm. ONT!
13.55
upptäcker att jag har råkat slita ur EDA:n. Det åtgärdas snabbt!!!
15.00
Jag får fortfarande inte krysta fast jag vill. Huvudet har inte kommit ner ordentligt i bäckenbotten.
15.30
Jag får krysta.
16.00
Mer S-dropp.
16.45
Jag ändrar ställning, sparkar och skriker för att jag har så ont. Jag har också svårt att hitta rätt kryst teknik eftersom jag har EDA inkopplat. Vi provar handduksknepet (barnmorskan håller i en handduk som jag drar i för att kunna ta i så mycket som möjligt, så "bajskänslan" ska komma).
17.30
Nu har jag krystat i två timmar. Jag är så trött!! Jag kommer ihåg att jag skrek åt dom att dom måste göra något, att jag inte orkar mer. "NI MÅSTE TA UT DEN, NUUUUUUUUUU!" (Anton alltså :P)
17.40
Nu har dom bestämt sig för att hjälpa Anton ut med sugklocka. Först provar dom en kiwi-klocka (den lilla) och den lossnar när dom drar. Då tar dom malmströmsklockan (den stora). Och efter tre dragningar så föds Anton äntligen, klockan är då 17.42.
Nu när han äntligen ute så hör jag inget gråt. I mitt huvud så ska bebisen gråta när den kommer ut för det är ett tecken på att allt är bra. Jag blir hysterisk och skriker "VARFÖR GRÅTER DEN INTE?!" om och om igen. Jag får inget svar och det känns som det går flera minuter, fast det max kanske går 6 sekunder innan jag hör att han gråter och jag får upp honom på mitt bröst. Han är så stor och fin!
Moderkakan kommer ut utan att jag ens märker något. Jag va så borta och hade en sån jävla frossa så dom fem timmarna jag får ligga och vänta på att få komma upp på operation kommer jag inte ihåg något av. Marcus fick fika den där mysiga fikan alla nyblivna föräldrar får själv, medans jag va på operation.
Jag fick en så kallad Perinealbristning av tredje graden och Partiell sfinkrreptur (framkommer inte i journalen om det är samma sak eller 2 olika). Jag vet inte hur många stygn jag fått sy för det står inte i journalen, men kollade upp andra som har haft liknade/samma förlossningsskador, och dom låg runt 20-30 stygn.
02.20
Jag får komma till BB och äntligen träffa Marcus och Anton igen, lycka!
Vi åkte hem från BB den 28/10. Amningen kom igång ordentligt först när vi kom hem. Jag kunde nog slappna av mer då. Jag har inte haft nått problem med att sitta eller gå på toa. Inte haft ont alls där nere. Jag hade bara såååå ont i kroppen efter allt kämpande! Jag förlorade 400 ml blod.
Marcus va det bästa stödet man kan ha. Kan bara tänka mig hur jobbigt det är att stå och vara helt maktlös medans den man älskar har så olidligt ont. Men han gjorde allt han kunde och han gjorde allt rätt!
Anton är det finaste jag har och jag skulle göra om det här 1000 ggr till om det skulle behövas! Jag älskar honom över allt annat och det va så sjukt värt det!
